Många hundtränare utger sig för att inte använda någon form av korrigering i deras träning. Det gör mig fundersam.

Att inte ge hunden belöning, dvs uteslutande av belöning är en korrigering, det kan vara jätte tufft för hunden att känna sig “misslyckad”
Sen finns dom som kör på “Time Out” dvs när hunden går upp i aktivitets nivå lägger ner hunden och suckar, detta för att hunden ska “ta mer ansvar” detta gör också att hunden “tar åt sig”

Sen finns dom som tar hunden i halsbandet och tittar surt på den vilket också leder till precis samma sak, hunden går ner i varv, hunden börjar utesluta det den precis gjorde just för slippa detta “obehag” så vad är skillnaden på dessa tre olika typer av korrigeringar?

Ingen av dom är en fysisk korrigering, men samtliga korrigerar hunden mentalt, är den ena bättre än den andra, är den ena mjukare än den andra?

Skulle det vara snällare att utesluta hunden från träning eller inte ge hunden en godisbit än att stampa i marken och blänga åt hunden?
Alla tre ger samma resultat och känsla hos hunden, dvs det där jag just gjorde kändes inte bekvämt, jag prövar något annat….

Så vad är rätt och vad är fel, och finns det någon skillnad på dessa tre korrigeringar?

Bara en Tisdags tanke…

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!