Välj en sida

Tack för all jätte fin respons på mitt inlägg “mental terror” jag skriver sällan om hundträning,  men here we go… en fortsättning på mitt förra inlägg kommer här.

Bara för att du önskar att en tränings modell är “snäll” så behöver den inte upplevas som snäll precis som barnet i mitt förra inlägg som jag drog till sin spets för att det skulle nå fram. Hundens upplevelse är alltid det som är facit på vad som faktiskt hunden upplever och känner inte hur du önskar att den skulle känna. För en del hundar är shejping ett fantastiskt verktyg och för andra väldigt stressande av att ständigt själva behöva göra en analys och ta nästa steg. Bara för att din avsikt är god så är det ju faktiskt så att hunden är mottagaren, du är avsändare. Precis som när vi skickar information till andra människor, så är det ju mottagaren som bestämmer om vad denne känner eller vad den ser, inte vad du VILL att den ska se, från ditt håll är det glasklart, men är det så för den du kommunicerar med? Vist är det frustrerande?

olika saker

Innan man bestämmer sig för att gå en viss väg när man tränar sin hund tycker jag att man alltid måste sätta saker i relation till varandra. Här följer ett exempel. Vi tar en hund som är utåtagerande mot sin omgivning och inte vill ta sin belöning så fort den hamnar i den situationen som den upplever som jobbig, den är för engagerad i det som är jobbigt det är större än belöningen. Om det då är själva obehaget som hunden upplever vi är “rädda för” vad är då värst? Att hunden dagligen under en extremt lång tid går runt och känner obehag inför allt i dennes värld läskigt, för att den träningsmodell vi valt inte når fram, eller att jag kan förkorta hela den processen genom att under ett tillfälle använda ett positivt straff  (som i var mans mun är en korrigering) och att på sätt få hunden att stänga den dörren för det beteendet för att kunna öppna en annan? Korrigering i sig kommer absolut inte på något sätt ändra hundens känsla inför det den tycker är jobbigt, men när hunden inte längre har utfall som alternativ lösning blir den i väldigt många fall mycket mer mottaglig för belöningen vi vill använda, och där kan vi påbörja hela processen med motbetingning. Så korrigeringen är inte lösningen, bara en väg att stänga en dörr för att öppna en annan.

Men jag tycker att hundträning är för mycket fokus på vem som korrigerar med positivt straff eller inte och den som straffar ska straffas! Vem som gör rätt och vem det är som gör fel. Och det är inte det jag vill lyfta fram, jag vill lyfta fram att metoder i sig är bra om dom fungerar, och framföra mitt sätt att tänka att jag absolut aldrig tänker följa en bibel av hundträning för att det står i en bok. Jag vill sätta hundens känsla, livskvalitet och frihet i fokus. För mig är det inget hundliv att ständigt gå i koppel och gå runt och vara rädd. Och ta mig inte fel, väldigt många gånger fungerar det att endast använda sig av belöningar och motbetingning, det är ett redskap som vi alla vet är fruktansvärt starkt och värdefullt. Och är du en hyfsat god tränare, men en hund utan större bekymmer och är duktig på att sätta kriterier så fungerar det allt som oftast väldigt framgångsrikt. Men att säga att det skulle vara den enda vägen och alltid den rätta vägen, är att ljuga för sig själv och hunden i en del av fallen.

Varför skulle inte resultatet räknas? Att säga att det bara är resan som räknas så tror jag många endast pratar för dom själva, mina ofta uppgivna och ledsna hundägare som kommer till mig ser ingen glädje i själva hundträningen, för dom är det många gånger ett nödvändigt ont. Att behöva träna sin hund, alla är inte träningsnördar som “vi”, det som räknas för dom är en fungerande vardag, att kunna ha hunden på ett lättsamt sätt. Dom är inte forskare på hundträning, dom kan knappt få fram en godbit tillräckligt snabbt, då måste man göra förenklade varianter av en del saker (och nej alternativet är inte alltid possitivt straff om nu någon tänker tolka det så), blir det för svårt eller att dom inte kommer framåt så kommer dom byta tränare, eller kanske tom avliva hunden för dom är så hjärntvättade av att en viss metod alltid är den enda vägen. Metoden ska ju inte heller bara passa hunden utan också ägaren, för det är i mitt jobb, det är ägaren jag utbildar och dom ska själva ska träna sin hund för att få det att fungera när inte jag är med. Det som kanske är lätt för mig är svårt för någon annan.

Men nu tillbaka till det här med obehag och hundens känsla… Obehag kommer alltid vara olika saker för olika hundar, en del hundar som får en vattendusch kommer tycka det är skitskoj och kanske fånga strålen, för en annan är det hela världen. Hundar är mer lika oss än vad vi någonsin kan ana. Och om jag kan mot min dotters vilja spänna fast henne i en barnstol i bilen fast hon inte vill utan att hon får bestående trauma livet ut av det varför skulle jag då inte på precis på samma sätt kunna hålla fast min hund om den blir “för mycket” och behöver lugnas ner? Är det verkligen så illa? Tar hunden så mycket skada av att bli intryckt i en situation den inte väljer själv? Om det skadade levande varelser så mycket, skulle det vara olagligt att använda barnstol, spjälsäng eller sele i vagn till små människobarn!
Vad gör vi med kopplet? Jo vi håller hunden kvar, varför kan vi inte fysiskt använda våran kropp till att hålla hunden kvar eller med kroppen visa vad som inte är ett alternativ? Och ja, det kommer vara individer som har ett väldigt stort behov att ha kontroll i nästan alla situationer, både när det kommer till människor och hundar. Men dom är inte så många, majoriteten av hundar jag tränat tycker det är helt okej att jag väljer åt dom, en del tycker tom att det är skönt. Och andra, ja dom vill kontrollera precis allt. Men nu är vi ju tillbaka där vi började. alla är olika, och alla träningssätt fungerar på långt ifrån alla.

Och eftersom det i text är väldigt väldigt svårt många gånger att lyfta fram det man menar och vill förmedla (eftersom du är mottagare här) så spelade jag och Kickan in en videoblogg om just korrigeringar igår, eftersom det väcker så starka känslor hos folk, vår avsikt är att skapa diskussioner och att det ska pratas om det här. Och snälla ni, ta mig rätt, alternativet till shejping är inte alltid korrigering, men nu var det korrigeringar som lyftes för att många tog mitt inlägg så. Återigen kan man nog inte vara för tydlig när man sänder ut meddelanden i cyberrymden… Pratar vi inte om hundträning kommer vi aldrig nå fram till ännu mer framgångsrika sätt att träna och kommunicera med vår bästa vän. Jag är öppen för dialog, men om du bara ska påpeka vad du tycker är mina brister stänger jag snabbt dörren, precis som din hund!

PS, Kom inte och tala om för mig vikten av att anpassa miljö och situation som har anpassat 13 år av mitt liv, med en malinois tik som från början hatade människor. Så tro mig, jag vet vad anpassning är…

 

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!