Hysterin har inte lagt sig här kan man säga, jag lider numera av ständig hjärtklappning, biter på naglarna och vankar som en tiger i bur, fram och tillbaka. Måste få Psykofarma snart kan man säga… Koala är ur höglöp (phuuu), men nu har Bimbo klivit in i en väldigt eftertraktad befruktiningsperiod skulle man kunna kalla det, ja varför inte. Det vore ju grädde på moset om Plätt drog igång nu också, ja why not liksom, jag får ju söka psykhjälp här snart, och inte nog med det så hade vi en incident här igår också.

Sitter i hallen och klär på barnet, jag har alla porriga tikar under kontroll, alla sitter på rad som ljus, duktiga hundar! Fasiken vad skönt, hämtar Kalle, lägger Kalle plats vid ytterdörren framför raden av flickorna, han är duktig den killen! Väldigt duktig!
Knäpper Debbies bilbälte, fixar till overallen, stoppar in nappen och gullar så där fjantigt bara en mamma kan göra, ser att Debbie ler, tror att Debbie ler åt mig, fortsätter fjanta mig och Debbie skrattar och skrattar, men hon tittar inte på mig! Vad tittar du på undrar jag och vänder på huvudet…

VAD I HELVETTE TÄNKER JAG! Där står tant Bimbo (liksom typ 1000 år äldre än Kalle räknat i hundår) och verkligen spretar med våfflan i Kalles fejs som fortfarande är duktig och är kvar på sin plats, shit måste bara få stopp på det här tänker jag och kastar mig hejdlöst över klinkersgolvet i hallen, hundarna slutar upp med snuskigheterna men jag faller, jag faller som en jävla sumobrottare rakt in i furubänken, och halkar därefter rätt mot dörrkarmen, försöker ta emot mig men hinner inte och slår i foten något så grönjävligt rakt in i en klinkers tröskel, jag trodde fan tårna hade trillat av PÅ RIKTIGT! Trodde hela foten var borta, så ont gjorde det!

Det var helt tyst på krigsfältet, alla soldater var borta, det var bara en skadad soldat liggandes på fältet med foten rätt i vädret… alla andra hade retirerat, dom hade dragit tillbaka sina trupper snabbt som bara den. Vart var alla tänker jag för mig själv där jag ligger på golvet, bakom mig satt två Border Collies och kliade sig så där fjantigt bara en BC kan göra, ni vet med hela baktassen upp över ansiktet nervöst i kör och med smörig blick, jag sa inte ett ord, dom fattade.

Debbie grät, så kröp fram till henne och stoppade in nappen, sen tog jag mig upp för trappen in på kontoret kände mig typ sådär som soldater på film gör när dom blivit beskjutna på fältet och typ ålar fram till sin också skadade vän, och där under kontorsbordet ser jag en lång ful nos sticka fram, sen kom världens största öron ut efter det. Bimbo kom säger jag, hon är så nervös att hon halkar över trägolvet med benen spretandes åt alla håll och ställer sig givakt bakom mig, tittar runt igen och ser Tira sitta och skaka i ett hörn och Koala gick antagligen bara upp för dom andra gjorde det, kom säger jag, går ner och kör ner foten i kängan så fort det bara går innan den svullnar och går ner till bilen, Haltar ner till bilen och hundarna går som ljus likt ett lucia tåg, ingen säger någonting men alla vet, alla vet att jag är jäkligt förbannad, frustrerad, stressad och trött nu, vi måste hinna till vårt möte. Alla hundar hoppar in i bilen i sina burar och lägger sig, helt stilla… bilen rullar iväg.

Kliver upp ur sängen idag och får ställa in min planerade hundträning på Haninge BK, foten går inte att stå på. Och hur sugen är man på att sätta sig på akuten i sex timmar för att få tårna röntgade när dom ändå inte behandlar brutna tår, nja inte så värst va?
Ringer en vän, som har en veterinärklinik, jag inleder samtalet:

“Om min fot var en kattunge, skulle den kunna gå och röntga i din röntgen då? Min vän svarar “Jag är ute med hunden, var på kliniken om en timme. Åker till kliniken med hjälp av Vidar som fått åka hem från jobbet för att köra mig, haltar in i röntgen rummet och hon frågar “vart gör det ont?” “Höger bak svarar jag” Hoppar upp på bordet och vi slår en plåt på tårna min vän säger “jag ska bara hämta vår veterinär så får hon kika på det här” Vetten kommer in och hon tittar på mig och på min vän, sen säger hon samtidigt som hon skakar på huvudet “ni är fan inte kloka någon av er”
Fick en rätt bra diagnos, lite glapp i leden, kanske ett uttänjt ledband, vila mycket, rör dig lite, tejpa ihop tån med en frisk tå. Phuuu tänker jag, då är den iaf inte bruten, kanske kan jag gå min lydnadskurs i helgen i alla fall. Wohoo!

Men nu är det ju så att man ammar, tur är väl det, för det enda jag hade hemma var metacam…

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!