Jag följer väldigt få bloggar, tittar sparsamt runt lite då och då när tid finns. Och jag tycker mer om att engagera mig i mitt egna än i andras. Fast det finns faktiskt en sak som jag har svårt för att bara blunda för, och det är när hundar behandlas som en produkt, ett par underkläder. För varje gång jag kikar in på dessa sidor så finns där en ny liten stjärna, och den förra lilla hunden har flyttat. Och det är samma visa om och om igen, varje gång jag med lite tids mellanrum kikar in på dessa hemsidor och bloggar. Hur kommer det sig?

petterNär jag var liten, riktigt liten… var min absoluta favoritbok “Petter purk” den handlar om en liten pojke som var på jätte dåligt humör och hans föräldrar gör allt dom kan för att göra denna lilla pojke lycklig, dom köper en säng som visar sig vara för lång, en glass som var för kall, en halsduk som var för varm, en karamell som var för hård… och sen fortsätter den så… Det här som jag tänkte skriva om nu kallar jag för “Petter purk syndromet hos hundsportare” För det är precis så hundarna klassificeras: Hunden är för het, för loj, för ful, för egensinnig, för nervig…  det tycks ju aldrig bli bra!?

Jag vet faktiskt inte varför det ska bytas, köpas och samlas hundar. Som i bloggar framstår som sjuka, dåligt mentalt eller inte träningsvilliga. Och ja, det finns ju hundar som faktiskt är så sjuka att dom måste få somna in, och ja det finns hundar som lider av sin egen mentalitet och inte passar att leva runt människor. Men det jag tycker är så konstigt är att dessa hundar ständigt hamnar hos samma människor? Kan man verkligen ha sån otur? Hur kan det komma sig?

Om jag har gått på minor i hundköp (vilket jag själv har gjort) så måste man ju ha lärt sig något kring det kanske “misslyckade” hundköpet. Jag vet själv att jag aldrig mera medvetet kommer köpa en hund som Bimbo igen, men det har jag lärt mig. Vad jag ska titta efter när jag tittar på en valp, och på den vägen lärt mig vad jag inte vill ha och inte passar in i mitt liv. Men om det nu blir så att hunden inte blev det jag hade tänkt mig så betyder inte det att hunden säljs vidare eller avlivas. Det är en chans för mig att lära mig något nytt, utvecklas som tränare och skaffa mig erfarenhet. Jag vet nu hur det är att vara handikappad i träning och vardagssituationer, jag vet hur det är att träna och tävla en hund som är som en sån där moped som man får springa och kicka igång för att den ska rulla, och sen få kliva av och putta upp den i uppförsbackarna. Och ja det gick ju att få en mumifierad Malinois till Svensk Lydnadschampion med (lite) svett och tålamod. Men jag är klar med det. Färdig. Men jag behöver inte lära mig det två gånger, tex om otillgänglighet eller dålig arbetslust. Men det finns sen alltid i bakhuvudet, jag skulle aldrig ta hem en valp som inte kom och mötte mig, var nyfiken och framåt, levnadsglad och busig. För jag har väl lärt mig någonting kring det här förra hundköpet? Jag är väl en erfarenhet rikare?

Jag tycker att alla dessa byten av hundar tyder på fruktansvärt stor och bristande okunskap, det är respektlöst gentemot hunden och ytterligare ett impulsköp är genomfört. Den här klicken hundägarna måste få en slags kick av att ta hem en ny hund. För det verkar vara det enda dom får, massa grattisar på Facebook och på bloggen till den här nya hunden och blivande stjärnan, för dom är själva inte så duktiga att dom kan få bli gratulerade till tävlingsresultat, då krävs en ny hund för att få bli bekräftad än en gång.

Dessa människor har ju alltid en bra ursäkt till varför den hunden såldes vidare, gick tillbaka till uppfödaren, avlivades eller gavs bort. Den kunde inte koppla av inomhus, den ville inte träna, den hade fula öron. Detta sker nästan alltid vid samma ålder. Runt 1-2 år, när mäniskor runt omkring förväntar sig några resultat på den valpen dom följt i en blogg som har hissats till skyarna, den är så perfekt, den är så bra, den är så rolig att träna med… men sen verkar det som om föraren aldrig får till det där sista för att kunna presstera. Hunden kanske tävlas några gånger, men det går inge vidare. Och sen placeras hunden bort och det köps in en ny liten stjärna som är lika fantastisk som den förra. Sen börjar cirkusen om, det miljötränas, det tränas trix, det tränas lydnadsgrunder och alla som träffar hunden tycker att det vekar vara en trevlig liten hund… men sen blir inte heller den kvar.

Den perfekta hunden finns inte, sen kan man ha bättre eller sämre kemi med en hund, absolut. En del hundar känner man att det bara stämmer med, visst är det så. Och nej alla mina hundar står mig inte lika nära, men alla har en egen och en speciell plats i hjärtat.

Ja, jag vet att det absolut inte är svart eller vitt och som jag inledde texten med så finns det visst fall där en omplacering är bästa alternativet. Men det här handlar inte om EN omplacering eller valet av att låta EN hund somna in på grund av sjukdom, det här syftar på den klicken hundsportare som byter hundar som dom byter underkläder. Dom verkar lida av Petter Purk Syndromet, och jag är väldigt nyfiken på varför det kan komma sig att det alltid samma människor som byter hundar att träna med. Dessa människor kanske borde ta hjälp av en utomstående när dom ska köpa sin nästa hund, för det verkar ju brista lite i kunskap när det kommer till att avgöra vad en “bra” hund är och vilken hund som igentligen skulle passa dom… för det tycks ju aldrig bli bra.

Om dom la mer tid på att utveckla sig själva, skaffa lite självinsikt, lägga mindre tid på att sitta vid datan och mer tid på att träna hunden så kanske, ja bara kanske så skulle den där lilla före detta stjärnan slippa byta hem…

Ja ni, det här är märligt, mycket märkligt, och kom ihåg… “Utan träning kommer ingen framgång”

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!