Freestyle

Emma Willblad, Frida Binette och Lilja Fredrikson 2003

Emma Willblad, Frida Binette och Lilja Fredrikson 2003

En beskrivning av denna underbara sport är kort och gott avancerad lydnadsdressyr till musik. Min första kontakt  med sporten var 1999, jag blev tillfrågad att deltaga i en uppvisningsgrupp. Vi skulle själva utifrån en film knåpa ihop våra egna program, (utan direkt vetskap om hur). Dessa program skulle sedan visas inför publik på Stockholmsmässan.
I denna lilla skara var det bland annat Frida Binette och hennes hund Somollis Blinka Blå, “Alice” som deltog. Det har aldrig varit lätt, och jag har ibland känt att blickarna från annat hundfolk har varit iskalla och skeptiska.

Att se två tjejer, en stereo och kommentaren: “nu ska vi dansa med våra hundar” har varit svårt för en hel del träningsmänniskor att bemöta på ett seriöst sätt. Attityden på senare dagar har blivit bättre och bättre, sporten är nu på frammarsch!

Sedan dess har det rullat på med uppvisningar, tävlingar och diverse utbildningar för andra intresserade. Att freestyle inte var officiellt stoppade mig inte i min träning, och min vision om att sporten en dag skulle komma att bli klassad som vilken hundsport som helst. 1 Januari 2007 var en magisk dag, allt det vi hade jobbat för blev verklighet, freestyle blev då en officiell hundsport och alla resultat började registreras. Det var ett stort steg för sporten att få officiell status och vi har många att tacka för att det gick den här vägen.

Emma Willblad & Frida Binette i ett parprogram på HUND03

Emma Willblad & Frida Binette i ett parprogram på HUND03

Alla som trott på oss, låtit oss haft uppvisningar, media som tryckt på och skrivit reportage om sporten och dess utövare. Många bäckar små har gjort att vi rodde freestyle i hamn. Sporten är fortfarande en ung sport och det finns fortfarande mycket att förbättra när det gäller bedömning, uttagningar, domare etc. Men allt gå i den takt det ska, det får inte gå för fort, allt måste testköras först.

Många tror att Freestyle är en ungdoms sport men ack så fel de har, framförallt om man ser på sporten internationellt. Där är jag en av dom yngsta utövarna (ja än så länge i alla fall) Det som har gjort att många tror att freestyle är en sport för unga beror antagligen på att den tävling i Sverige som fått otroligt mycket PR är Agria Freestyle Cup som är låst för förare upp till 25 år. Och Sveriges hundungdom har fram tills 2010 varit huvudman för sporten, men nu ligger freestylen hos SKK och jag tror absolut att det är positivt och i helt rätt riktning.

Tanken med sporten är att den ska symbolisera samarbete och glädje mellan hund & förare. Ekipaget skall tillsammans utföra en mängd olika rörelser i takt och tajming till valfri musik.

Freestyle är sporten för alla!

Eftersom du som förare bestämmer vad din hund skall utföra i ert program kan du anpassa hela programmet efter vad din hund klarar av.

Jag har till och med dansat i långklänning... det ni!

Jag har till och med dansat i långklänning... det ni!

I detta då inräknat tempo, val av rörelser samt längd på programmet. Det finns dock ramar att hålla sig inom. Freestyle tävlas i tre olika individuella klasser samt tre multiklasser. Nedan kan du läsa om en del olika rörelser/positioner som programmen bygger på.

Rörelser & positioner

Åtta: Hunden utför en åtta mellan förarens ben när denna står stilla.

Slalom: Hunden går här “sick sack” mellan förarens ben när föraren rör sig framåt. (Obligatorisk i klass I)

Sla: Här går hunden “sick sack” mellan förarens ben när denna går bakåt.

Sack: Föraren rör sig bakåt, hunden backar in bakåt mellan förarens ben i samma rörelse som slalom.

Snurr: Hunden tar ett varv runt sig själv åt höger. (Obligatorisk i klass I)

Spinn: Hunden tar ett varv runt sig själv åt vänster.

Runt: Hunden cirkulerar runt föraren.

Om: Hunden cirkulerar baklänges runt föraren.

Ut: Hunden rör sig runt sin förare på avstånd, samma grundprincip som runt mig.

Ben: Hunden cirkulerar runt förarens ena ben.

Bakåt: Hunden backar antingen med föraren eller utifrån föraren på distans. (Obligatorisk i klass II, hunden skall arbeta minst 4 m från föraren någon gång under programmets gång.)
Hopp: Hunden hoppar fritt i luften eller över en del av föraren. Denna del kan vara exempelvis en arm eller ett ben.

Zebra: Hunden balanserar på bakbenen.

Jump: Hunden hoppar på bakbenen emot sin förare.

Flint: Hunden hoppar på bakbenen ifrån sin förare.

Buga: Hunden böjer framkroppen mot marken med bakdelen fortfarande i luften.

Gråta: Hunden sätter sin framtass över nosen.

Ducka: Hunden sänker huvudet mot marken och tar sedan upp det igen.

Putt: Hundens tassar och förarens händer vidrör varandra i en puttande rörelse.

Kull: Hunden hoppar upp med sina framtassar på förarens kropp och sedan ner på marken igen.

Kö: Hunden går med sina framtassar efter föraren med tassarna på förarens kropp.

Tassen: Hunden lyfter sin högra tass.

Andra: Hunden lyfter sin vänstra tass.

Rulla: Hunden ligger ner och rullar ett högervarv.

Lur: Hunden ligger ner och rullar ett vänstervarv.

Krypa: Hunden kryper på marken.

Igenom: Hunden passerar igenom förarens ben i valfri riktning.

Back: Hunden hoppar upp på förarens rygg.

Vänd om: Hunden backar in mellan förarens ben med bakdelen.

Volta: Hunden hoppar upp på förarens bröst och slår ifrån med tassarna, landar sedan sen igen på marken.

Positioner (valfritt positionsarbete är obligatoriskt för klass I, läs mer ingående i regelverket)

Fotgående: Hunden följer föraren på vänster sida.

Work: Hunden följer sin förare på höger sida.

Front: När förare och hund arbetar med näsa mot nos.

Turn: Denna position har samma grundläggande princip som front, det enda som skiljer dem båda åt är att hundens bakdel i stället för nos är vänd mot föraren.

Mellan/Mitt: Precis som i fotgåendet, med samma följsamhet skall hunden befinna sig mellan förarens ben. Hundens huvud får vara i valfri riktning.

Bakom: Hunden håller sig tätt bakom föraren med sin nos pekande mot förarens ben, oavsett vilken riktning föraren går åt.

In: Omvänt fotgående, hunden har huvudet på samma position som i vanligt fotgående men bakdelen pekar fram istället för bakom föraren.

3 steg till ditt eget freestyleprogram

Rörelser, musik & klädsel

Uppvisning Sollentunamässan 2004

Uppvisning Sollentunamässan 2004

Nu har du kommit så långt att du och din hund ska pussla ihop alla rörelser till ett färdigt program. Det är inte det lättaste men med fantasi, tålamod och en hel del knep & knåp kommer det gå vägen!

Du börjar med att träna in de rörelser som du vill att din hund ska utföra i programmet, tänk också här på att inte glömma de obligatoriska momenten för respektive klass.

När du känner att din hund utan större problem utför rörelserna så är det dags att välja musik. Musiken är det som kommer förstärka helhetsintrycket och dessutom den faktor som förmedlar den känsla du vill få fram med ditt program, så välj musik med omsorg. Det kan vara allt ifrån pop, rock, klassiskt, latinoinspirerat, klostermusik eller det senaste som spelas på radion. Din hund och du själv ska utan problem kunna hänga med i takt från början till slut, tajming är nyckeln till framgång. Så vad jag menar här i stora drag är att anpassa din musik efter din hund. Har du en hund som arbetar långsamt eller inte har de fysiska förutsättningarna för att jobba i ett högt tempo, då väljer du självklart en lugnare låt. Ja du förstår poängen!

Sätt dig nu hemma med en lista på alla dina rörelser och knäpp på musiken, lyssna noggrant igenom din valda musik och börja spåna på vilken rörelse som passar bäst in på vilket stycke i din musik. Tänk här också på att utnyttja tempoväxlingar för att fånga publikens/domarnas uppmärksamhet. Ditt program blir roligare att se på om det inte är monotont. Skriv nu ner alla idéer om ditt upplägg. Tänk på att du ska ha en start, en “grande finale” och ett sjyst slut! Lägg inte alla häftiga rörelser packade på varandra. Då tappar dom sin effekt. Åskådarna ska aldrig veta vad dom har att vänta sig och det får inte bli förutsägbart.

Att rita upp sitt program på ett papper gör det lättare att få en helhetsbild.

När du känner att du är klar med din programskiss så ska du nu ut och träna med vovven din. Det är bra om du känner att du kan programmet hyfsat i huvudet när du hör musiken. Träna aldrig hela programmet i en följd. Om jag ska dra en parallell till andra hundsporter brukar jag här hänvisa till agilityn. Först tränar vi in ett hinder i taget, sen tränar vi kombinationer, sen sätter vi ihop en hel bana. Stressa inte framåt. Träna början, belöna och stänga av musiken, sen tränar du så, del för del. Stoppa musiken och belöna hunden. Detta gör också att din hund håller en jämn fart under hela programmet, din hund ska aldrig veta när belöningen dimper ner. Självklart tränar man fler och fler kombinationer i en följd när ni båda börjar få rutin. Detta gör att hunden också tränar uthålligheten både fysiskt och sin koncentrationsförmåga. Självfallet tränar ni före tävling hela programmet i ett svep några gånger. Sen går du tillbaka till att belöna hunden med jämna intervaller. Om hunden tröttnar eller börjar slarva med sina rörelser är det antagligen ett tecken på att du belönat för dåligt mitt i programmet. Hunden blir omotiverad.

Som grädde på moset, pricken över i, behöver du lägga en liten kraftansträngning på din scenkostym. Det är en publiksport som ska vara infriande för åskådare att se på. Tänk på att dina kläder ska ha någon anknytning till din dans och ditt musikval. Kostymen är också en del i protokollet som bedöms. Träna med dina scenkläder tillsammans med hunden innan tävlingsdagen. Detta för att försäkra dig om att din hund inte kommer bli störd på något sätt av ditt klädval. Att man spökar ut hunden sätts inga + poäng på. Men ett fint halsband eller någon annan liten detalj kan göra mycket för åskådarens helhetsintryck av ekipaget.

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!