Det här texten handlar om när jag och matte var och gjorde något konstigt som heter tävla, det är inte alls kul, matte blir så konstig då! (hunden och matten i texten är påhittade, men tyvärr finns det många mattar och hussar som beter sig så här, du kanske ska analysera dig själv innan du analyserar din hund)

Min matte och jag åker på kurs ibland, kursledaren påbörjar momenten och då brukar jag och matte göra nya övningar när matte lockar mig med godis, hela tiden. Det är kul! Finns inte godisen framför nosen så finns det ju så mycket annat att titta och lukta på, att leka med och en annan hund vore ju också roligt att fördriva tid med!

Och titta där, där kommer en person, den kallades för kursledare – tjohooo vad kul den hoppar jag i magen och robbar den på godis från fickorna. Matte skrattar och jag tycker också det var roligt. Vi skrattar båda två!
Så nu var jag klar matte, nu kan vi gärna träna! Eller vänta, där borta kommer en annan hund, den har jag inte sett förut, den ska jag bara skälla på och tala om för dig matte att den är på ingång, matte tittar på mig och säger att det inte någon fara och avleder mig med en godis till, det är vår hemliga lek, först skäller jag och då säger matte att: – nu räcker det! Och då får jag en godis till eller två!

Sen tränar vi igen med godis framför nosen, Ja vad kul, sitta, ligga och komma in till sidan! När godisarna är slut brukar jag tvätta mig och efter det brukar jag käka godis smulor från träningsplanen, då brukar matte ställa sig och prata med den personen bredvid oss som också har en hund så jag får äta klart i lugn och ro, när jag är färdig så brukar vi göra sitt och ligg igen, och då får jag mer godis. Jag älskar godis!

När vi ska göra våra läxor hemma i köket känns det lite lugnare, och då säger matte att jag är en duktig hund, jag tror hon gillar mig mer i vårat kök än när vi är ute på det här som kallas kurs. Där finns inga lekkompisar, inga smulor att äta, men ibland så springer jag till dörren och skäller lite, då brukar matte bara ropa glatt på mig så fortsätter vi att träna, jag gillar det! Jag brukar få en godis när jag kommer tillbaka också!

När vi inte gör leken träna så går vi promenader, då brukar jag ofta gå fint i koppel och hitta jätte goda lukter, matte väntar på mig när jag luktar och ibland träffar vi andra hundar, då brukar matte släppa mig och sen får jag leka med hundarna tills jag blir så trött att jag lägger mig ner, då går vi vidare på vårt spåruppdrag i kopplet. Det här gör vi varje dag, matte säger att jag är en snäll hund, så jag får dra mot alla jag möter, då brukar dom flesta klappa mig. Det känns mysigt det me!

Om någon människa säger åt min matte att koppla mig för dom inte vill hälsa på mig då blir matte arg, jätte arg! Jag är ju världens snällaste hund, men hon brukar ge sig, och då får jag koppel på mig, men då klappar matte mig och säger att det finns så korkade människor som inte vill hälsa på mig och det är inte mig hon är arg på, det känns bra!

Min matte är världens bästa, och vi har det bra hon och jag. Hon blir aldrig arg på mig, hon skrattar mest åt alla mina galna upptåg. Men sen vet jag inte vad som flög i henne, hon sa att idag skulle vi åka och tävla. Tävla tänkte jag?

Allting började med att vi gick upp klockan 06.00 det har vi aldrig gjort förut så jag kände mig jätte trött hela dagen, sen sprang matte och virrade hemma, och jag tror hon var sjuk den dagen för hon var väldigt osammanhängande, hon gjorde ingenting i den ordningen vi brukade, och vimsig var hon och fort pratade hon. Jag förstod ingenting!

Men sen skulle vi i alla fall åka, vi åkte väldigt länge i bilen och jag hoppade ut som vanligt med nosen i marken, och nu var vi på en helt ny och spännande plats, här hade jag aldrig varit och gud vad många goda lukter det fanns där, men dom hade vi inte tid att nosa på, så matte drog med mig in i en stuga, då vart jag glad igen, för tävla är nog när man umgås med andra hundar i en stuga väldigt tidigt på morgonen?
Men icke sa nicke, dom fick jag tydligen inte hälsa på för då vart deras mattar sura på min matte. Så min matte vart lite sur hon också, jaja tänkte jag. Nu sa matte att vi skulle tävla vilket då tydligen var att träna, men hur ska det gå till sa jag då till matte? Vi har ju inte köket med oss!?

Först skulle vi ju ligga på rad, och det var jätte många andra hundar där, tjohooo tänkte jag det är nu tävlingen börjar, så när matte hade lagt mig ner så började jag tävla fint med dom andra hundarna. Jag sprang upp och busade och sprang och jag vart så där busig som bara jag kan bli. Men matte hon vart inte busig alls idag, Matte vart arg, jätte arg! Jag misstänkte ju att matte var sjuk idag, jag som alltid får leka med andra hundar, och då brukar ju matte klappa i händerna och vara jätte glad när jag springer, men inte idag… gud så konstigt! Hon måste vara jätte jätte jätte sjuk! Hon drog mig i halsbandet iväg till bilen och sen fick jag ligga i min bur där och bara vänta och vänta….

Sen kom min matte, nu sa hon att vi skulle tävla igen, hmmm tänkte jag du vart ju så arg på mig sist vi var där inne och tävlade med dom andra hundarna. Men okej, jag kan ju prova igen, så vi gick in på gräsmattan. Där på gräsmattan stod en människa, den hette domaren, jag kastade mig fram och hoppade Domare i magen, tog en träpinne ur en röd låda och for runt på planen, jag sprang verkligen mitt snabbaste den här gången, jag väntade på att matte skulle bli jätte glad och klappa i händerna, men hon måste varit väldigt väldigt sjuk den dagen. Hon var så arg så arg så arg… konstigt tänkte jag, min matte brukar ju aldrig vara arg på mig!

Efter att jag sagt hej till herr domare och lånat hans träpinne skulle vi träna tyckte matte, men jag undrade fortfarande vart vårat kök var, hade hon kanske med sig stormkök? En annan sak som jag tänkte på var att när vi tränar brukar det ju finnas godis i mattes händer, och det gjorde det inte heller, matte måste ha glömt våra godisar hemma. Men sen kom jag ju på att vi skulle leta efter godisar som brukar ligga på marken så jag gjorde det, men matte brukar ju stanna och vänta på mig tills jag ätit klart och det gjorde hon inte heller idag, hon drog mig runt i kopplet medans han som heter domare ropade något om halt, höger och vänster, jag höll ju på att strypas… men då sa domares kompis som hette tävlingsledare åt min matte på skarpen att länga mitt koppel i en båge, ja och då gick det ju bättre att nosa på marken som vi brukar, att inte matte kom på det själv! Knäppa hon!

Matte sa att vi kanske skulle tävla igen, bara jag kunde sköta mig. Men jag ska nog vänta tills matte blivit frisk och sig själv igen, hon måste blivit påverkad av att vårat kök inte var med eller att hon glömde alla godisar hemma, hemma brukar hon ju vara så glad, matte kanske bara hade en dålig dag? Jag som var så duktig och både busade och nosade bra som vi brukar! Jag tycker att jag skötte mig exemplariskt, jag gjorde ju så som jag alltid brukar göra, det var ju matte som inte var sig själv, skylla på andra, det är min matte bra på! Hon får skärpa sig om jag ska tävla med henne igen!

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!