"Lyckligt ovetande om vilka åsikter alla andra hade om hennes barnafödande, lika obrydd var matte!"

“Lyckligt ovetande var Quickie om vilka åsikter många andra hade om hennes barnafödande, lika o-brydd var jag”

Jag funderar mycket och ofta, på mycket och på många. Jag bloggar desto mindre tråkigt nog, några av mina tankar är kloka, några galna, några högljudda och några bara ganska alldagliga. Nu har jag funderat igen, och den här gången har jag funderat kring det här med avel. Ni vet den här ständiga debatten och kriget som pågår inom alla raser, vem som gör vad och vad andra har för prioriteringar. Jag funderar ofta på varför det är så, varför det ska vara ständiga stormar om vem som tycker vad. Och jag får gå till mig själv för att få ett bra svar. Jag tror jag har fått ett ganska bra svar om varför det är så, men jag har inget bra svar på hur det helt ska undvikas. Bara hur du kan välja bort det där infekterade och fokusera på det du vill göra – föda upp bra hundar.

Varför är det krig inom raserna?

Jag tror dessa pågående krigen handlar om att människor i allmänhet inte kan acceptera andras tankar och deras resonemang. Det handlar också om att olika saker är viktiga för olika människor. Ta två uppfödare som exempel dom två föder upp samma ras, en arbetande ras. En av uppfödarna har arbetat, tränat och tävlat med arbetshundar en stor del av sitt liv – denna uppfödare kommer prioritera sådana egenskaper som gynnar en bra arbetshund. Den andra uppfödaren gled in på ett bananskal i vuxen ålder på det här med hundar, köpte en jätte trevlig arbetshund men tyckte utställning var roligare än att jobba med hunden, men denna är nu förälskad i sin ras och vill också föda upp denna typ av hund. Det kommer då utvecklas två olika typer helt beroende av vem som föder upp dom och vad dom prioriterar. Den uppfödaren som tyckte om utställning kanske prioriterar snälla hundar, vackra och lugna hundar. Dock är dom inte skottfasta, för att dom ska vara skottfasta är inget kriterie för att dessa hundar ska kunna leva med uppfödare nr två. Uppfödare nr två resonerar också så att det bara är nyårsafton en gång om året så det gör väl inget.

Uppfödare nummer ett jobbar med sina hundar, ser inget skäl att visa dom på utställning, för det är inte roligt och det är ingen aktivitet som passar uppfödare ett. Det är mycket roligare att vara i skogen eller på appellplan. Därav faller det sig naturligt att denna uppfödare inte prioriterar extriör. Hundarna får därför se ut precis hur som helst, och där prioriterar man egenskaper framför extriör.

Det här är ju varför det krigas inom raserna och hur ska vi få det att sluta? Jag har faktiskt ingen aning, inte den blekaste. Om det fanns någon bra lösning kanske den redan hade andvänts? Det krigas för att man har svårt att acceptera vad någon annan tycker och tänker, man tycker att den rasen jag har och på det sätt jag gör är det rätta och att det är “min” ras, jag har egenrätt på att utveckla rasen på det sätt jag vill.

Detta tar bara energi, alla kommer inte tycka som jag, jag kommer inte tycka som alla andra. Det kommer alltid finnas typer och varianter av samma ras, se bara hur raser skiljer sig mellan olika länder. Jag har lagt ner, inte min uppfödning men mina funderingar och min undran varför alla inte gör som jag. Jag försöker istället hitta dom uppfödarna som drar åt samma håll som jag, som prioriterar samma egenskaper och samma typ. Jag kan aldrig ändra på någon annans tankar genom att själv sända ut negativ energi. Och vet ni vad, det här är bland det bästa jag gjort! Att sluta bry mig, jag är inte gud, jag kan inte förändra alla och göra hela “min” ras till något som är ultimata för endast mig. För tänk om den ulltimata Emma versionen inte passar alla som inte är Emma? Jag är inte kristen men jag är troende på något mer än det vi kan se och det här passar så bra in och skulle göra så många bittra, arga och missnöjda människor bättre till mods.

“Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”

Att lägga energi på rätt saker skapar framgång, positiva tankar skapar positiva känslor och du bör börja med dig själv. Utan träning kommer ingen framgång, det var mitt förra motto! Nu lever jag efter “Låt inget störa ditt fokus”. Det kanske är jobbigt för människor som är så pass mycket äldre än mig att inse hur långt jag har kommit på så kort tid och nu pratar vi framförallt om den personliga utvecklingen. Men vet ni vad, att jag bara är blott 27 år ung och har kommit med dessa insikter nu, det gör att jag har så många år framöver att lägga min energi på rätt saker. För livet är väl inte en häxjakt? I alla fall inte mitt liv!

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!