Jag är en av dom som också har varit förbannad över uppdelningar på många raser och då framförallt då arbetande raser. Det finns ofta en variant som har mer fokus på exteriör och sedan en variant som är mer centrerad på att hunden ska fungera i praktiskt arbete.
Jag har verkligen varit ledsen över detta, förbannad och uppgiven. Jag har lätt retat upp mig över situationen och jag kan fortfarande i mellanåt tycka att det är helt galet och bli genuint förbannad över detta. Det är en ständig diskussion, som aldrig lett någon stans och aldrig kommer att göra det heller. Ja vi mäniskor kanske aldrig kan acceptera att vi tycker om olika saker? Ska alla göra som jag?

Det finns nog ingen människa som gör något annat för en annan utan egen vinning. Precis som hundar, kanske är det därför hunden är människans bästa vän? Lika Ego båda två! Om jag frågar mig själv varför jag håller på med hundsport kan listan göras väldigt lång och på den listan innefattar den några punkter som tyder på att det är för egen vinning och eget välmående jag utövar hundsport och bedriver avel. Många som sysslar med avel gör ju det för att det är deras hobby i grund och botten, det är nöjet som driver människan att bedriva aveln, annars hade man ju kunnat vara utan denna dyra och otroligt tidskrävande hobbyn om man inte tyckte den tillförde en själv någonting.

Nu är det ju så att alla människor har olika intressen, en del tycker om utställningar och andra tycker om att jobba med sin hund. Tycker man även om hunduppfödning så kommer naturligtvis uppfödningen följa samma intressen och samma råda tråd som den som är spindeln i nätet, och denne kommer börjar samarbeta med andra med likartade intressen det är där raserna då faller ut i två typer av hundar. Det är så det fungerar, en del tycker om folkrace, andra sportbilar, sen finns det dom som bara tycker om att mecka i garaget. Det kommer ingen kunna ändra på och det är det jag med många vill ändra på, men det kommer ALDRIG att ske. Hur mycket man än bråkar, pratar illa om, och det ständiga argumentet “ja men den andra parten förstör vår ras” Det kommer antagligen aldrig att hända. Dom flesta av dessa raser är så stora World wide att det inte finns någon större begränsning på avelsmaterial oavsett vilken sida man nu vill tillhöra och samverka med. Det är bara att välja sida, och visst är det befriande med valmöjlighet!?

Det jag nu ska säga är ju lättare sagt än gjort, men det är personlig utveckling på hög nivå, det är nog inte många människor som klarar av det. ACCEPTERA vad någon annan gör och se det från en annan sida. Jag har börjat diskutera med mig själv och jag börjar nu sakta men säkert inse att det kanske är till min fördel att många raser är uppdelade på det här sättet. På det sättet kan jag ju köpa exakt det JAG vill ha. Det ger mig bättre förutsättningar för att i början av mitt valpletande stryka dom uppfödare från min lista som inte delar mina intressen. Det här tycker jag är till mest hjälp för den som letar specialister (olika raser som är framtagna för ett specifikt och väldigt spetsigt ändamål) inom hundvärlden. Exempelvis fågelhundar, en del vallhundar, brukshundar etc. För det är ju specialister som är kraftigt uppdelade och för att ge några exempel så har vi Golden retriver, labrador, schäfer, border collie, cocker spaniel, aussie, malle mfl. mfl. Ja listan kan självklart göras längre.

När jag letar hanar till mina pumitikar önskar jag nästan att pumi rasen vore uppdelad i två olika varianter. Då behöver jag inte gå över ett minfält och jaga hane tills jag blivit blå eller köpa grisen i säcken. Det vore kanske ändå ganska skönt om jag visste att det fanns ett läger som prioriterade vackra pälsar, ögonfärg, huvudform etc och ett annat som prioriterade goda arbetsegenskaper och mentalitet som passar för arbetet den ska användas till. Det skulle göra resan kortare och enklare i mitt val. Det är ju självklart att det aldrig finns garantier i avel, oavsett vilken sida jag väljer att välja avelshund/valp ifrån. Så är det ju och kommer alltid att vara, men det jag försöker säga här är att det kanske skulle öka mina odds att få det just jag söker som matchar mina intressen och min röda tråd.
För det är ju därför jag håller på med hunderiet, och försök inte tutta i mig at det är av andra anledningar i grund och botten än dom av egen vinning, och då behöver det absolut inte handla om ekonomisk vinning, utan även och framförallt emotionella anledningar.

Så försök vara lite glada, se det som något positivt, för det kommer aldrig bli en vändning att en uppdelad ras blir förenad igen, då hade det redan hänt. Och hade taktiken “var så bitter du kan över situationen” fungerat hade det nog blivit en förändring, det är ingen människa som kommer “dela ditt läger” genom at du ångar på som ett bittert ånglok. Vad är ditt syfte med dessa ständiga diskussioner på nätet och IRL? Jag tänker likadant i alla situationer som jag gör när jag tränar hundar, om en taktik inte fungerar, byt då snabbt! Och jag tycker mig inte se någon förändring av all denna bitterhet och ilska… eller tillför det något jag missat?

Var bara glad att det är fler med dig som prioriterar samma sak när det kommer till avel. Det finns ju personer du kan samarbeta med och det finns ju uppfödare som du kan köpa valp av oavsett dina hobbys. Det är lättare sagt än gjort jag vet, men om man är smart och vill nå framgång måste man anpassa sig efter situationen som den är. Och det är ju också faktiskt ytterligare ett drag vi delar med hunden, vi båda är otroligt anpassningsbara. Det gäller bara att låta sig anpassas. Bitterhet är ingen ingrediens för framgång, jag lovar!

Hellre en glad-klitta än en bitter-fitta!

 

 

 

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!