Från vänster: Sixten, Ilo, Khira, Tindra och Silver. Foto: Lena Johansson

Från vänster: Sixten, Ilo, Khira, Tindra och Silver. Foto: Lena Johansson

Efter helgens kennelläger är jag helt slut men jätte nöjd! I lördags hade vi som sagt MH för fem valpar ur kullen samt våra hundar Kalle och Koala. Jag ska lägga ut en sammanställning av MH:t på kullen här på sidan så ni kan kika på hur valparna låg.

Valparna (ja dom är fortfarande “mina” valpar trots att dom är 1,5 år) var inga superhjältar men dom tog sig igenom banan, en del modigare än andra, och en del med lite mer nyfikenhet. Samtliga valpar visade prov på att dom var tillgängliga, gick och hantera samt att alla hade fin leklust/kamplust och föremålsintresse beskrivaren tyckte att valparna var som små flygande helikoptrar när dom lekte, det gör mig så glad! Två av bebbarna sprang ut och tog trasan på lilla bytet men dock inte inom 5 sekunder som dom har på sig.

Lilla Tindra beslöt vi oss för, jag och Elin att inte pressa längre än efter skramlet, då jag tror det blivit för mycket med spöken också. Vi misstänker löp vilken dag som helst då vi inte riktigt kände igen henne, så vi inväntar löpet och så får vi se om vi MH:ar om henne längre fram på en annan bana.

Khira, Sixten och Ilo är skottfasta på papper, Silver sköt vi bara två skott för. Beskrivaren tyckte inte att han var skotträdd, men berörd och hon trodde att vi skulle kunna göra honom rädd om vi skjutit klart. Det är dumt att skapa en rädsla som inte finns, hunden går i första hand i alla lägen! Och det viktigaste är att hunden fortsätter att fungera i vardagen då han inte visat någon berördhet på klubbar eller nyårsaftnar. Men det är ju också därför man lägger skotten sist på provet, för att se om hunden klarar det även efter att dom blivit belastade med en hel del annat.

Även Lena Johansson på Mariell De Marque var på plats på lördagen för att titta på sin hane Ydors avkommor på MH:t, roligt att en hanhundsägare är så engagerad i hanhundens avkommor och vill följa upp, och det är alltid lika trevligt att ha Lena på plats!

Vidars Kalle tyckte att han var på gröna lund, hela banan var jätte häftig tycke han! Det var en fröjd att se honom på MH:t! En del stora reaktioner men en otrolig förmåga att avreagera, han kan bli både rädd, arg, nyfiken och glad. Den lilla hunden är en riktig pärla! Koala gjorde också ett jätte fint MH, som testledaren uttryckte sig “Hon har brallorna uppe hela tiden, En väldigt balanserad och trevlig tik som har en tass i varje hörn” Och det överens stämmer med min uppfattning om henne också! Testet visar även att vår fröken inte har förmågan att bli arg, och det kände vi ju även till sen tidigare. Både Koala och Kalle är också skottfasta på papper nu.

Efter MH:t vart det pumirace på Nacka BK och fotografering, på kvällen tacos hemma hos oss och på söndagen vallning för fyra av valparna, Ilo som rest hela vägen från Finland för att vara med på MH:t var tvungen att starta sin resa hem igen redan på lördagen vilket är helt förståerligt, en eloge till Helena och Aino som åkte hela vägen hit från Finland för att vara med på testet.

Det känns kanon att samtliga valpar visar intresse för får, men det vart nog en aningens många pass inne bland fåren, så valparna stapplade ur hagen på eftermiddagen, och tappade en hel del tryck på djuren för att dom var lite väl trötta, men vad dom kämpade! Hoppas några av er tyckte vallningen var rolig och vill fortsätta med den, ni kämpade på så bra!

Som vanligt hade jag inte rott mitt projekt i hamn utan bästa mamma Ammi och älskade Vidar, som passat bebis, lagat mat och skött en hel del mark service! Ni är bäst!

Jag blir varm i hela kroppen när jag ser mina valpköpare med sina hundar, vilken kontakt, och vilken tid ni lägger ner på era hundar, ni är bäst! Tack för en jätte trevlig helg och jag hoppas att vi kan göra om det nästa år!

Kram på er allihopa// Kennelmamman!

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!