En av mina favorit filmer är den om Wilbur, lilla grisen som skulle slaktas för griskultingarna var en för många i kullen så det fanns inte mat till alla griskultingar. Då bestämde sig dottern i familjen för att flaskmata den lilla grisen tills han blev så stor att han kunde klara sig själv, ungefär där är vi nu med ett av våra lamm.

Det har varit en väldigt kaotisk helg som började väldigt fint i fredags när en av tackorna lammade, hon födde tre små lamm, alla svarta med vita bläsar och strumpor – två tackor och en bagge. Alla stod på benen i fredags och snuttade på mamma. Sen under natten hände något, vi vet inte vad. Vår teori är kylan som slog till natten till lördagen då det blev ett jäkla snöoväder. Men på morgonen var en av tack lammen döda (och då står dom inne i ett skjul) och mamma får ville inte ha den lilla baggen, hon accepterade bara det stora pigga tack lammet.
Den som dog under natten och den hon inte ville ha var dom minsta lammen jag någonsin sett, kanske var dom underutvecklade? Kanske var det något fel på dom som hon instinktivt visste om? Djurvärlden kan tyckas vara grym ibland, hon stångade och sparkade det lilla bagglammet, och hon ville absolut inte veta av honom.
Vi försökte det mesta under hela lördagen, men inget tycktes fungera. Nu fanns bara tre alternativ. Antingen avliva lilla bagg lammet, föda upp honom på flaska eller knyta upp tackan och bygga in henne i ett hörn så hon inte kan röra sig alls så den lilla kunde få dia. Alternativ nr tre kändes för grymt för min smak, tvättäkta fårbönder kanske är lite mer härdade, men att tackan skulle stå dag och natt helt inspikad i ett hörn utan att kunna röra sig tills han slutat dia hade jag inte hjärta till. Det kändes också hårt att avliva honom.

Vi satt och funderade hela lördagen på hur vi skulle göra, fram och tillbaka, för och nackdelar med alla alternativ och sen gjorde jag en chansning och ringde en klubbkompis vid namn Yvonne, frågade henne om inte hon skulle kunna tänkas vilja ha en liten kamrat? Yvonne tvekade inte ens, hon sa att han var välkommen och där är vi nu. Tack underbara fina Yvonne för att du tar hand om baggen “Jäääsper” han bor nu i Yvonnes hundflock och har på två dagar redan lagt på sig 300g. Han nappar sin flaska för fullt och springer runt och busar med hundarna. Hade jag kunnat hade jag fött upp honom själv, men nu står jag i den sitsen att jag inte kan hantera lammen på grund av graviditeten och smittorisken med nyfödda lamm. Och det kunde inte gått bättre, har fått täta rapporter om att allt än så länge går bra och det känns jätte skönt. TACK Yvonne! Avslutar dagens blogg med en låt av Laleh, som jag tycker beskriver våran lördag bra… och sen självklart lite söta bilder på Jäääsper i hans nya familj.

 

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!