Ja fy fan för skithögar, jag hatar dom! Nu pratar jag alltså om den faktiska skithögen, den bruna och vidriga skithögen. Inte skithögar på två ben.
Sen jag flyttade ut på landet förföljer bajset mig,  det finns överallt och det luktar så jäkla illa. Ja vem gillar bajs? Vem gillar skit? Vem vill ens frivilligt vara i närheten av skithögar? Jag känner faktisk ett par och dom stavas Plätt – Kalle – Bimbo – Tira och Koala! Dom är små bajsmagneter och dom fullkomligt älskar skit, och jag fullkomligt hatar det! Det är så fruktansvärt vidrigt och det gör mig på så dåligt humör när dom har denna fetisch. Det ska gärna om man får chansen både ätas och rullas i… mmm bajsinpackning, precis det man vill ha i håret.

Utan att jag ens är intresserad av bajs eller biologi så kan jag identifiera fårskit, hönsskit, rådjursbajs, rävskit, grävlingens avföring, älgbajs, vildsvinsbajs och människor bajs (ja den sista var kanske inte så svår) Det här är saker jag inte ens vill kunna, jag vill inte veta hur grävlingens bajs luktar och ser ut, men jag vet det, och jag vill radera lukten och synen ur min hjärna. Men det går inte, eftersom dom jag lever med och älskar, älskar bajs.

Mina morgonpromenader är jätte mysiga, men dom har en baksida och det är det förbannade bajset. Mat som någon ätit, låtit passera genom kroppen, bajsat ut som sedan mina hundar vill äta, jag kräks! Dimman ligger fint över fältet, man hör bara enstaka fåglar, man ser fåren stå och beta och våran tupp går ut och gal, ja det skulle kunna vara en idyll, men det är den lilla detaljen BAJS! När jag rullar ut barnvagn och hundar från tomten går dom snabbt in under lite buskar och där tas första tuggan, hönsskit, inte jätte farligt men jag känner mig JÄTTE tjatig. Samma sak, varje dag, och dom är som grodorna på gröna lund, när jag säger åt en att sluta står den andra där och mumsar i sig, vi går vidare. Kommer ner till fårhagen, och där ska dom som kan ta sig en tugga bajs, det känns väl också iof ganska okej, får är ju gräsätare. Vi trampar ut på traktorstigen mitt i skogen och där kommer det första efter natten, rävskit och det ligger överallt, detta ska då också ätas, och jag delar inte det intresset. Så jag muttrar argt och kör barnvagnen nära två krulltottar som tänker ta en tugga.

Tar upp mobilen och ringer en vän, jag brukar göra det på morgonpromenaden, jag ringer alltid nån stackare som jag vet är vaken och så har vi lite så där mysig morgonkonferens kan man säga, vi pratar om ditten och datten och saker som hänt och ska hända, vi är glada, arga och ibland lite tantiga när vi går där och gnäller över ditt och datt, små och stora världsproblem. Men det är mysigt. Det är här som the fantastic five har sin big shoot, jag har inte full fokus när jag pratar i tfn, en vit smiter iväg, tyst som en mus… hon går nära, men precis så jag inte ser henne. Samtalet fortsätter och vi tjatar på jag och min vän… sen kommer hon, den vita hunden som inte längre är vit. Och hon har rullat sig i vildsvinsbajs, det är det värsta bajset av dom alla. Om jag skulle beskriva lukten av vildsvinsbajs så är det som en bajskorv som har dött, ruttnat, och sen gått och rullat sig i en annan bajskorv… typ så illa luktar det. Jag känner att jag börjar koka, jag känner mig som den där matadoren i Ferdinand som vill slita mitt hår, hoppa på stigen och skrika rakt ut… fan vad bråttom jag precis fick, dags att vända hemåt, måste hinna bada skithunden eftersom jag ska iväg. Suck! Skitmorgon, skithund, nu blev jag skitstressad och jag är skitförbannad! Jäkla bajsmorgon!

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!