katt_med_stora_oegon_1_25613004Solen skiner, barnet har sommarlov, mamman ser framför sig hur mysigt det ska bli att gå ut i skogen och plocka blåbär, göra en paj och vara en sån där riktig mys-morsa. Sagt och gjort, fram med burkar, på med myggmedel och tog med mig min knippe hundar som ju då består av Dell, Tira, Smack och Plätt. Och lilla barnet Debbie på 3 år… Ååå vad mysigt, bara du och jag tid, mamma Debbie tid, och det bästa jag vet är att slå 2 flugor i en smäll. Det här blir ju så perfekt, plocka bär och lära unghundarna att ingenting händer i skogen. Toppen! Att gå, stanna, gå, stanna och bara låta det vara så där tyst och fint… i min fantasi… ja ni vet den låten med freestyle spelas nu o och om igen i mitt huvud…

Det skrivs så jäkla mycket om att “hunden har en så fin av knapp”, hunden är så fucking bra på att koppla av, hunden bara bla bla bla… jajajaja… men då suger väl jag på att träna hund, eller så har jag antagligen fått universums typ mest speedade hund, som beter sig som en hamster på tjack KONSTANT! Hela tiden… och att man skulle kunna plocka blåbär… nja…. ja det kunde man ju, men nu känner jag ett behov av att ringa min läkare och få något slags lugnande…

Sätter mig i riset, visar barnet hur denna aktivitet ska gå till och sen slår jag mig själv ner… rakt ner i riset dundrar såklart Dell den store! Rakt framför fejset mitt på alla fina stora söta blåbär, där sitter en svart hund, sprattlar med alla benen, och tittar förväntansfullt på mig med världens största ögon som liksom fladdrar runt och undrar vad vi letar efter, jag håller mig lugn och blir först lite glad över hans entusiasm, jag ber han backa lite så jag kan plocka, men det är kört, alla blåbär har blivit blåbärs-sylt. Okej, mot nästa buske, han förföljer mig med stor spänning bakom ryggen, han tror liksom att jag håller på att rigga någon slags övning här i skogen, så han förföljer mig nu som en tyst ninja precis bakom ryggen, jag känner att han ligger så tätt bakom mig att jag hör han andas, och han rör sig som en sengångare i slow motion.. så spänd är han. Jag sträcker mig ner och ska ta mitt första bär, då liksom flyger hunden som en cirkusprinsessa över mig, landar på andra sidan och hamnar ju såklart… igen…. mitt på mina bär, denna gången är han ännu mer taggad, jag ber han sitta, min ton blir skarp. Han blir stilla för en nanosekund, och sen drar han igång, eftersom han nu tror att han misstolkat hela uppgiften, att detta inte var en leta övning utan jag ska nog kasta alla blåbär till honom (det var ju helt fel, men jag känner en lust av att kasta hela hinken i fejset på han)  börjar han visa upp ett trick han kan, han skäller, som en apa, han skäller värre än en påtänd malle på en sökövning i skogen på en figge… nu börjar det komma rök ur öronen på mig, stick, bara stick! Låt mig plocka mina sketna bär, dra nån stans, lägg dig ner, låt mig va! Detta är ingen regelrätt träning, sluta va entusiast, sluta vara så jäkla på… Gå och terra Debbie en stund, men vad du än väljer, välj en aktivitet utan mig!

Det funkade inte att bli irriterad, det gör det aldrig med honom, man måste liksom i alla lägen vara en slags personlig assistent åt en hund som har halva hjärnhalvan på mars och halva just nu i mitt blåbärsris… ja ni fattar, pedagogisk och hela det kitten, ja det är hans melodi. Det han kan stava till är J.O.B.B och B.O.L.L. Men jag vill inte träna dig nu och mest hela tiden, jag vill inte visa dig hur du ska vika ihop benen och hur man andas lugnt just nu, jag bara orkar inte, jag vill bara plocka några blåbär.. snälla, bara några jäkla bär… kan du inte bara plocka fram denna fantastiska jävla off knappen typ nu! Som ALLA säger att deras hund har, som är så fantastiska… Han är faktisk fantastisk min hund, på alla sätt och vis, men han suger på att inte göra någonting alls, det är han faktiskt värdelös på…

Och hur slutade hela historien då… man kan ju säga att hunden fattade att den inte skulle ta order från mig, men han listade snabbt ut vad vi gjorde, så han sprang sen framför mig och Debbie och käkade upp typ vartenda bär inklusive buske, Debbie grät på grund av bär-stöld ur hennes hink, hunden åt bär och hade han varit vit hade han varit blå, och jag var inte längre så sugen på att gå hem och göra den jäkla pajen.. men jag gjorde den och jag gjorde även vanilj-sås. Bara för sakens skull, jag skulle segra över den svarta pumin och bärstölden, om vi ska plocka bär igen… det ska jag nog fundera lite på ett stund…. jag måste hämta mig först…

 

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!