Vi har nu kommit till ett läge där Plätt ska börja anstränga sig men inte för mycket, hon ska ta ut sig lite grann men inte för mycket, ni vet så där lite lagom… ni som har Border Collie vet att “lite lagom” finns inte i en Border Collies vokabulär, där står bara “allt eller inget”. Så att efter all denna långa tid släppa Plätt lös och hoppas på att hon skulle börja trava så där lite lagom är ju bara att glömma, så vad ska man göra? Jo man införskaffar ett flexikoppel, perfekt, då kan jag kontrolera hennes rörelser och hon får ändå sträcka en aning på benen, men flexikopplet, kärring- jojon eller det Vidar kallar det “djävulens redskap”  har en mörk baksida HUNDEN BÖRJAR DRA I KOPPLET som ett brev på posten.

Det är inte mycket jag är allergisk emot, men hundar som drar i kopplet klarar jag bara inte av, det finns inget trevligt med att hunden drar i kopplet, ingenting alls, promenaden blir förstörd, hunden tappar all kommunikation med sin ägare, hunden går upp i varv och man får dessutom ont i armarna…

Så om ni ser mig komma gåendes med tre hundar som spatserar som änglar bredvid barnvagnen, en tokig trefärgad unghund och en snart fyraårig vit border collie som drar mig runt i hennes vanliga koppel så vet ni varför, men det där fina koppelgåendet får vänta tills vi lämnat tillbaka djävulens redskap… tills dess får jag se om jag kan hitta knappen på flexikopplet, för det verkar ju vara fler än jag som har svårt med det i mellanåt…

Pin It on Pinterest

Share This

Prenumerera på mitt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna genom att prenumerera på mitt nyhetsbrev.

Din prenumeration lyckades!