Något som är viktigt att lära sin hund är att kunna vara ensam hemma. Om hunden inte klarar det blir man lätt låst och lär man inte hunden att klara av detta steg för steg kan det utlösa separationsångest hos hunden. Ångest kan visa sig i att hunden ihärdigt sitter och skäller, gnäller, dregglar, drar ner dina ytterkläder, biter sönder saker eller springer runt i bostaden. Ensamhetsträning bör man börja med så fort som möjligt när man fått hem sin hund, det är ingen ide att vänta med denna träning. Om du inte lärt din valp att vara ensam hemma är det dock inte försent med din vuxna hund, det går att lära gamla hundar att sitta! Tänk på att du enligt lag inte får lämna din hund ensam mer än fyra timmar. Detta gäller även om du har mer än en hund.

Här har jag delat in träningen stegvis för att vänja hunden vid att kunna koppla av utan att du är runt hunden. Många hundar klarar inte ens av att matte eller husse är i ett annat rum, börja där!

1. Jag börjar med att lära min hund att kunna vara i samma rum som mig fast instängd, antingen i en bur som hunden kan ställa sig upp i eller i en komposthage. Om du inte får plats med en bur eller komposthage kan du köpa ett kompostgaller och sätta för ett rum där hunden kan se dig och använda det rummet på precis samma sätt som med buren. Buren eller komposthagen står till en början öppen i ca en vecka innan jag påbörjar träningen, i buren serverar jag lite gott godis, tuggben, hundens mat eller grisöron. Detta för att hunden ska betinga buren med något possitivt. Under den här veckan stänger jag aldrig buren, hunden får gå in och ur som den vill. Jag ställer gärna buren i ett hörn och lägger ett lakan över buren så hunden upplever buren som en trygg och mysig ”lya” Buren ska inte stå mitt i ett rum utan på en lugn plats där inte hunden känner sig utsatt. 
2. Nu börjar jag stänga in hunden i buren när jag är i samma rum, ev när jag tittar på TV eller lagar mat etc. Se till att du har tid för träningen för det kan ta en stund innan hunden lugnar sig. Om hunden börjar gnälla, skälla eller krafsa på buren så ignorerar du bara hunden, nyckeln till att komma ut är att koppla av, deta tar olika lång tid för olika hundar. En del lägger sig på en gång, och andra tar det betydligt längre tid för innan dom kopplar av. När du släpper ut hunden är du helt passiv, gör ingen stor sak av att hunden får komma ut, öppna bara buren/hagen/grinden till rummet och säg varsågod lugnt. 
3. Nu har du släppt ut hunden så fort den lugnat sig, nu ska du börja utöka tiden hunden är i buren/komposthagen/rummet. Börja med 10 minuter och släpp sedan ut, utöka med ca fem minuter varje dag. Tills du är uppe i ca 1 timme. Du är fortfarande i närheten av hunden, du kan nu börja byta rum och komma tillbaka så du inte är i hundens synfält hela tiden.  
4. Samma plats du tränat på ska du använda när hunden ska vara ensam hemma ”på riktigt” detta för att hunden ska känna igen situationen och ju mindre yta hunden har att röra sig på ju lugnare blir den ofta, tänk på att en hund inte får ligga i en bur flera timmar, det finns strikta bestämmelser kring detta. Nedanstående text är taget från jordbruksverkets sida 

   ”Hundar får inte förvaras i burar annat än vid särskilda tillfällen. Det gäller:

   Vid utställning, tävling och prov och vid träning inför prov. Buren ska vara täckt på minst två sidor. Hunden ska rastas minst varannan timme.

I samband med jakt. Hundarna får då förvaras i burar som mest åtta timmar per dygn om de rastas var tredje timme.

Vid transporter. De får dock inte sitta mer än tre timmar i bur i bil som står stilla”

5. Börja nu lämna din bostad och ställ dig utanför dörren, tänk på att ta på dig ytterkläder och låsa dörren fast du inte ska gå ”på riktigt” detta för att hunden lär sig dessa små signaler och ljud, och kan sen då lätt avgöra om du bara ska slänga sopporna eller åka iväg länge. Börja nu med att gå och hämta posten, slänga soppor, stå utanför och prata med en granne, eller ta en kopp kaffe utanför ytterdörren. Gå sedan in, och släpp ut hunden när den är lugn. Hälsa inte på hunden, då trissar du bara upp den och situationen.

6. När du upplever att din hund klarar av att vara lugn och tyst dom här små stunderna, och är lugn när du kommer in igen kan du sen snabbt börja utöka tiden hunden ska vara ensam hemma.

OBS! Lämna aldrig hunden ensam med ett tuggben eller grisöra, då hunden lätt kan få detta i halsen, men se till att hunden har tillgång till vatten och är välrastad innan du lämnar den ensam. Ett tips för att få hunden lugn är också att inte göra någon fysisk aktivitet precis innan du ska lämna den, då är hunden redan uppe i varv innan du ska gå hemmifrån. Många tror att dom gör hunden en tjänst genom att cykla eller kasta boll åt hunden innan hunden ska vara ensam, men då blir den bara uppe i varv. Bättre är då att ta ut hunden på en lugn kissrunda och låta hunden leta lite godis, detta gör att hunden går ner i varv istället.

Lycka till med din träning!

Vänligen Emma Willblad

www.emmawillblad.se

När ett moment är ”klart” är det viktigt att även då utveckla det, annars kommer många hundar tröttna på att göra det om och om igen, har du en fjärr på 15 meter med bra teknik, börja då utmana hunden och träna fjärren med hunden framför dig, eller att du kan sitta ner på huk och kommendera hunden etc etc.

Jag tror också att många skulle komma så offantligt mycket längre i sin hundträning om man la mer fokus på utveckling än på repetiotioner varje träningspass. I snitt vill jag lägga minst 75% på nyinlärning och ca 25% på repetition och kommenderingsträning/tävlingsträning.
Så tänk på det, slösa inte dyrbar träningstid med att göra samma sak om och om igen… bara en måndagstanke från mig!

Själv ska jag träna för Lotta Linusson på torsdag, det ska bli super skoj att få låna någon annans ögon. Återkommer mer om det när vi varit där…

Ja mina hundar var avställda i drygt tre månader när jag mådde som sämst under graviditeten, jag orkade knappt ta hand om mig själv, så motion och träning fick Vidar ta hand om, och det blev mest motion. Men nu när man dragit igång med träningen på allvar känner man att det faktiskt tar ett bra tag innan man är där man var när man avslutade. Rent fysiskt är det bra för hundarna med vila, men för träningens skull skulle jag nog önska att man tog vid där man slutade. Men nu känns det som vi snart är på banan igen i alla fall och det känns toppen! Jag ska leta efter lite lydnadstävlingar framöver både till Plätt och Koala, ett av årets mål är att göra Plätt till Godkänd vallhund också.

Ikväll har vi första träningen med Teamet, ska bli superkul at träffa alla igen och hjälpas åt med varandras träning, Katta med Silver (en av valparna från min kull) ska också hänga på, super skoj! Här kommer lite bilder från våra lediga dagar med våra fyrbenta vänner…

När både dagarna och kvällarna blir fulla med jobb blir det mindre egen träningstid, men idag fick jag ett gulligt SMS av min personal på dagis som sa att jag fick vara ledig, så jag och Vidar tog en heldag ute i solen med promenad och träning. Det var välbehövligt för både oss och hundarna, en liten paus från allt jobb och lite egen tid med våra egna fyrbenta.

Helgen ska ägnas till fåren, dom ska få vårfrisyr, det ska byggas en ny grind, vi ska märla staket som åkt ner under vintern och förhoppningsvis finns det även lite tid till våra hundar på kvällem, em. Vilken energi jag har fått nu när solen kom fram! Trevlig helg gott folk, det ska vi ha!

Jäääsper på sin coola Tigerpläd!

Har fått rapporter från Yvonne som har lammet Jäääsper, han växer och växer och verkar må hur bra som helst.
Lammen i hagen växer också så det knakar, alla fåren ska få vårfrisyr nu på lördag då Per kommer ut och ska klippa hela familjen Bää. Det kommer dom tycka är hur skönt som helst!

För er som har valpar ur Amazing kullen kan jag tala om att jag håller på att rigga med MH för kullen, vi siktar på september någon stans i stockholmsområdet, mer info kommer när datum och bana är spikat. Håll ut!

Vad är det då som gör att en människa mår bättre av att lämna efter sig dessa kommentarer? Om det är ett sätt att framhäva sig själv på så tycker jag personligen att det är ett sätt jag själv i alla fall aldrig skulle vilja framhäva mig själv på. Dom som lämnar kommentarerna kanske får en kick av att vara elaka i det dolda, vad vet jag?

Om det verkligen var något man tyckte eller ville få fram så borde det väl antagligen vara bättre att gå direkt till personen i fråga eller åtminstonde lämna sitt fullständiga namn och en korrekt mail adress. Men det ligger väl antagligen i personens bakhuvud att det dom skriver om inte finns någon sanning i, så då känns det obekvämt att stå för det man skriver. Bakom ett tangentbord blir många människor elaka, dom förvandlas till varulvar och dom vet och kan allt. Dom tar inte reda på sanningen utan utgår ifrån att det dom hört eller läst är det som är den faktiska verkligheten.

Det är jätte tråkigt, men jag är glad att jag låst alla kommentarer. Det är trist när man delar med sig av sin vardag, sitt intresse och sitt jobb i både med och motgångar att det finns dom som vänder på varenda ord man skriver. Visst hade jag kunnat sluta blogga, det har slagit mig ibland, men som tur är så väger dom possitiva kommentarerna upp dom där få elaka raderna som ibland tittar fram när man slår på datan. Jag bloggar ju även för mig själv, för att kunna spara bilder, ord och tankar för att sen kunna gå tillbaka och minnas. En blogg jag följer är Jeanett’s på kennel Jean Dark, hon har också för en tid sen bloggat om just det jag bloggar om idag fast ur ett uppfödarperspektiv, personer som gömmer sig bakom en data skärm och häver ur sig precis vad som helst men är för fega för att skriva under. Här är en liten kort del i vad Jeanett skrev i sin blogg om dom hon kallar Hedda Hopper:

”Hedda är flitig, rapp i pennan och tanken (för det mesta) och hon har en del karriärsugna kompisar. Man kan hitta dem på egna bloggar och inte minst i inläggen hos de döda fyrbentingarna. De hetsar, skriver argt och mycket. Jag vet inte vad de vill uppnå. Egentligen…”

För er som vil läsa hela Jeanetts inlägg hittar det här det är värt att läsa, och kanske ger Hedda Hopper en tankeställare? För visst läser Hedda även det här inlägget…

Hoppa är något Tira är galet bra på, här hoppar hon hopprep!

Japp, jag hade ju lovat min lilla pumi tik Tira att hon skulle få träna agility, det har inte blivit så mycket tid för hennes del sista tiden. Så sagt och gjort anmälde jag mig till en agility kurs med henne på Haninge BK. Vi hade vår första träff igår och fokuserade på hopp, tunnel och slalom. Jag har tränat och tävlat agility för en så där 10 år sedan, och mycket har hänt på agilityfronten, vi prövade igår bland annat ett nytt fräckt slalom, som säkert heter något speciellt. Men hunden ska springa mellan pinnarna som i en tunnel, och sen ”viker man in” pinnarna tills hunden fått in känslan i kroppen av att springa rakt fram och är då tvungen att sick sacka mellan pinnarna, det är säkert någon agility frälst som läser det här, hjälp mig med vad det slalomet och tekniken heter…

Elin har ju lånat Tira ett par gånger och tränat agility, så vi har lite försprång, men man ska ju få ordning på sig själv också. Och fort ska det gå, ja jag kommer nog bara bli långsammare och långsammare just nu… men kul är det och det tyckte Tira också! Det var en liten pumi prinsessa som sov väldigt gott igår! Så nu är det fem gånger till på tisdagar där vi ska förkovra oss i agility sporten, spännande och roligt!

Det har varit en väldigt kaotisk helg som började väldigt fint i fredags när en av tackorna lammade, hon födde tre små lamm, alla svarta med vita bläsar och strumpor - två tackor och en bagge. Alla stod på benen i fredags och snuttade på mamma. Sen under natten hände något, vi vet inte vad. Vår teori är kylan som slog till natten till lördagen då det blev ett jäkla snöoväder. Men på morgonen var en av tack lammen döda (och då står dom inne i ett skjul) och mamma får ville inte ha den lilla baggen, hon accepterade bara det stora pigga tack lammet.
Den som dog under natten och den hon inte ville ha var dom minsta lammen jag någonsin sett, kanske var dom underutvecklade? Kanske var det något fel på dom som hon instinktivt visste om? Djurvärlden kan tyckas vara grym ibland, hon stångade och sparkade det lilla bagglammet, och hon ville absolut inte veta av honom.
Vi försökte det mesta under hela lördagen, men inget tycktes fungera. Nu fanns bara tre alternativ. Antingen avliva lilla bagg lammet, föda upp honom på flaska eller knyta upp tackan och bygga in henne i ett hörn så hon inte kan röra sig alls så den lilla kunde få dia. Alternativ nr tre kändes för grymt för min smak, tvättäkta fårbönder kanske är lite mer härdade, men att tackan skulle stå dag och natt helt inspikad i ett hörn utan att kunna röra sig tills han slutat dia hade jag inte hjärta till. Det kändes också hårt att avliva honom.

Vi satt och funderade hela lördagen på hur vi skulle göra, fram och tillbaka, för och nackdelar med alla alternativ och sen gjorde jag en chansning och ringde en klubbkompis vid namn Yvonne, frågade henne om inte hon skulle kunna tänkas vilja ha en liten kamrat? Yvonne tvekade inte ens, hon sa att han var välkommen och där är vi nu. Tack underbara fina Yvonne för att du tar hand om baggen ”Jäääsper” han bor nu i Yvonnes hundflock och har på två dagar redan lagt på sig 300g. Han nappar sin flaska för fullt och springer runt och busar med hundarna. Hade jag kunnat hade jag fött upp honom själv, men nu står jag i den sitsen att jag inte kan hantera lammen på grund av graviditeten och smittorisken med nyfödda lamm. Och det kunde inte gått bättre, har fått täta rapporter om att allt än så länge går bra och det känns jätte skönt. TACK Yvonne! Avslutar dagens blogg med en låt av Laleh, som jag tycker beskriver våran lördag bra… och sen självklart lite söta bilder på Jäääsper i hans nya familj.